Fulla marionettdockor som utövar kärleken i en dålig tragedi.

att jag inte ens vågar tänka på saker känns minst sagt skrämmande.
Skrämmande att jag inte kan ta tag i mitt inre för att själv välja vad jag ska tänka på.
är det en fruktansvärd dröm om sjukskrivningar, svenskalärare och dåliga människor eller är det bara ett inre jag som säger STOPP! som helt enkelt inte vill mer.
Att hösten börjar närma sig är så otydligt för min själ att den spricker i tusentals bitar.
för Nej, jag har inte förberett mig för hösten och Nej jag är inte redo för vintern.
Allt jag vill är att ta ett kort på nuet, om inte gårdagen, för att kunna leva en längre stund i just denna tid.
för herregud, snart överraskas jag med både läxor och prov, jobbplikter och ännu mera plikter. Plikten att vara en god dotter en söndageftermiddag när ens mamma vill till kyrkogården. Plikten att vara en god människa. (Förlåta, förtränga och även be om förlåtelse. )

Genom att uttrycka mig såhär visar jag det lilla skal som jag försökt dölja så länge för omvärlden. för du vet, som en sköldpadda är jag med mitt skal som försvarar mig mot allt ont här i världen. som försvarar mig mot oönskade tårar, oönskade slagsmål och även oönskat trassel.
cirkuslekar
...och ibland
försvinner jag in i skalet för en liten stund
sådär så att jag vet hur det känns att
 inte existera i denna värld

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback