en kvinnlig hormon i en alltför bisarr planet.
för jag vaknar upp och jag minns mina drömmar.
(Faktum är att jag vill tillbaka till tiden då jag vaknade upp utan minnen, utan människor som stuckit knivar i mig och framförallt utan att behöva gå runt en hel dag och fundera på vad just dendär jävla drömmen betydde. )
för sanningen är att jag sov bättre förr. jag sov fridfullt i en alltförliten säng med en man som kramade om mig. jag sover fortfarande i samma lilla säng, men numera blir det med mardröm efter mardröm som bränner sig fast någonstans i min hjärna. min allt för stora räddning blir mannen som fortfarande kramar om mig och herregud,
vad jag har honom att tacka för det!