För jag vill leva i en lådkamera.
Att jag nu sitter och spontant tar en massa bilder i huvudet, får en massa idéer på hur jag vill ha mina kort. vilka vinklar och vilka färger jag vill ha dem i.
Det är ingen nyhet.
Att jag nu tar upp mitt vinglas med rött vin blandat med cola och skålar för ensamheten. Skålar för allt gott som ensamheten har att tillkomma. Det är ännu ett bevis på att jag lever. För det är så tyst i huset så man hör regnet utanför och själv sitter man med sitt glas och kanske ler lite smått åt hela situationen.
för nu är det höst och det är regn.
Det är nu vi ska ta fram filtarna, den där favoritfilmen och det mustiga vinet vi glömt av smaken på under sommarlovet.
Det är nu vi sätter stop för dessa sommarflörtar och småförälskelser och istället skålar för oss själva. Skålar för allt vi åstadskommit med och allt vi klarat av utan att tära på oss själva. För låt mig tala om för er mina vänner, det har varit en jädrans ojämn stig vi gått på.
Konsten av att kunna räkna till tre och le samtidigt.
Fall man sammanfattar känslor, verklighet och händelser med filmtitlar och filmhändelser. är man kanske lite smått galen då?
för en våg av 21 gram har intagit oss allihopa nu den senaste veckan,
några har lyckats kravla sig ur den, andra fallit tillbaks i den.
Kanske borde man sluta tänka och känna och leva ett Fear and loathing in Las Vegas liv? (men sanningen är att jag vill tillbaks till Thelma & Louise tiden, bara för ett kort ögonblick.)
Ingen Breakfast at Tiffany's här inte, och ska jag säga dig att inte ens en gnutta 2046. För det enda vi alla vill är att hälla strössel och kokosflingor i varandras hjärtan och alla leva i Le fabuleux destin d'Amelie Poulain
men varför kommer tanken av ett Trainspotting liv ständigt upp i tankarna?
...and Mister, would you please colour my day?
112 - flicka söker hjälp
- Hahah, hejdå!
Hör det till hösten att alla dessa problem dyker upp som skär in i kroppen,
gör så att man andas konstigt och ger en onda tankar om kollektivt självmord?
Hör det till hösten att man inte klarar av skolan utan att dricka på vardagar.
att man måste öppna den förbannade ölburken en onsdageftermiddag?
Jag vill ha, och kanske till och med kräver tillbaka min sommar med festivaler, jordgubbar och en massa sol!
Ps. Säg mig kära tomten, snälla fén och söta tomtemor
Är det normalt att tårarna brister så fort jag försöker kommunicera med mamma?
är det normalt att ljudnivån alltid är högre än förväntat?
snälla, säg mig. vad har hon emot sin minsta dotter?!
en vanlig dag med familjen Problematik.
- jag vill flytta! viskade flickan tyst för sig själv så att mamman inte skulle höra från andra rummet.
Det hade varit bråk, bråk och åter bråk varje dag. Varje gång de försökte kommunicera med varandra gick något snett och det slutade alltid med skrik och igensmällda dörrar. och det var inte mycket bättre med storasystern.
Hon kändes mest som en extra-mamma vars självklarhet var att göra livet surt för sin lillasyster.
"Inte ska hon vara ute på fester för mycket.
Inte ska hon komma hem full heller!
inte ska hon ha ett socialt liv med sina vänner som varenda sjuttonåring har"
Problemen med sin familj hade blivit värre ju mer dagarna gick och hon visste inte vad hon skulle ta sig till. Nu blir hon inte bara kallad för fyllo, nu blir flickan även kallad för tjuv. Snart kommer antagligen knarkanklagelserna, och sedan vet vi inte vad som händer. - Psyket nästa!
Kanske borde hon somna och vakna upp på artonårs dagen. Då hon får bestämma alldeles själv? då hon hade tänkt starta upp det lilla kollektivet hon suttit och dagdrömt om de senaste veckorna.
- men det enda hon kunde göra nu var att ta ett djupt andetag, stänga in sig i rummet, välja en underbar film och trycka på play-knappen.
Strike A Pose
bästakompisen i Vogue-format