en dag för kvinnor, Kvinnans dag. en sorglig dag.
Hon sitter tyst ner i vardagsrummet och kollar på favoritprogrammet när hennes syster kommer hem. -ingen hälsning, ingenting. efter en stunds väntan hör hon snyftningar i hallen och tidningspapprets prasslande. -jussteja, minnesannonsen är här. systern går raka vägen till toaletten och stänger in sig där en halvtimma, om inte en timma.
vad kan man göra i en sådan situation? gå och trösta sin syster? gråta med henne kanske? Nej nej. hon ställer sig upp, sväljer den enorma klumpen i halsen, tar sin ytterjacka och går ut en sväng. går bort från det sorgliga, från det ledsna.
för klockan är över tolv och nu är det den åttonde mars. Det är nu klumparna i halsen är extra stora och det är nu man minns denna dag, för fyra år sedan så detaljrikt. Alla var lättade över att operationen hade gått så bra. Dina vänner åkte hem med ett leende på läpparna och hoppet av att allt skulle bli bra igen. (att vi skulle få höra dig prata sådär extra högt ännu en gång. ) och när alla var lugna gick något plötsligt helt snett. Ditt hjärta började slå snabbare och snabbare och när det hade nått sin högsta punkt började det att sakta ner igen, men det slutade aldrig att sakta ner.
sjuksköterskan nickade sorgset och sa att det inte fanns något att göra åt och där fick vi stå, runt dig och se på tills ditt hjärta slagit sitt sista slag. tills det inte orkade mer.
Och varje gång jag tänker på det exploderar klumpen inom mig och jag gråter mig själv till sömn. jag gråter för alla dessa år jag missat med dig och jag gråter för allt jag minns tillbaka. Jag gråter för det faktum att jag aldrig mer kommer få höra dina skämt, äta den mat du lagar och aldrig mer föra en diskussion med dig. Jag gråter när jag tänker tillbaka att jag lärde mig dansa Rock n´ Roll och Queca som killar dansar eftersom att jag kollade när du dansade. När du lät mig stanna uppe extra sent och sa "säg ingenting till mamma" Och framför allt så gråter jag för det faktum att jag inte fick krama dig och säga att jag älskade dig en sista gång. Att jag aldrig mer kommer få krama dig och säga det.
8:e mars. en dag som alla kvinnor firar. Kvinnans dag.
en dag där jag sätter på det falska leendet hela dagen lång. Där jag låtsas vara glad att just den här dagen, Internationella kvinnodagen, existerar för att sedan komma hem till min varma säng och önska att denna dag aldrig funnits. där jag önskar att jag kunde vrida tillbaks tiden för att krama dig godnatt.
vad kan man göra i en sådan situation? gå och trösta sin syster? gråta med henne kanske? Nej nej. hon ställer sig upp, sväljer den enorma klumpen i halsen, tar sin ytterjacka och går ut en sväng. går bort från det sorgliga, från det ledsna.
för klockan är över tolv och nu är det den åttonde mars. Det är nu klumparna i halsen är extra stora och det är nu man minns denna dag, för fyra år sedan så detaljrikt. Alla var lättade över att operationen hade gått så bra. Dina vänner åkte hem med ett leende på läpparna och hoppet av att allt skulle bli bra igen. (att vi skulle få höra dig prata sådär extra högt ännu en gång. ) och när alla var lugna gick något plötsligt helt snett. Ditt hjärta började slå snabbare och snabbare och när det hade nått sin högsta punkt började det att sakta ner igen, men det slutade aldrig att sakta ner.
sjuksköterskan nickade sorgset och sa att det inte fanns något att göra åt och där fick vi stå, runt dig och se på tills ditt hjärta slagit sitt sista slag. tills det inte orkade mer.
Och varje gång jag tänker på det exploderar klumpen inom mig och jag gråter mig själv till sömn. jag gråter för alla dessa år jag missat med dig och jag gråter för allt jag minns tillbaka. Jag gråter för det faktum att jag aldrig mer kommer få höra dina skämt, äta den mat du lagar och aldrig mer föra en diskussion med dig. Jag gråter när jag tänker tillbaka att jag lärde mig dansa Rock n´ Roll och Queca som killar dansar eftersom att jag kollade när du dansade. När du lät mig stanna uppe extra sent och sa "säg ingenting till mamma" Och framför allt så gråter jag för det faktum att jag inte fick krama dig och säga att jag älskade dig en sista gång. Att jag aldrig mer kommer få krama dig och säga det.
8:e mars. en dag som alla kvinnor firar. Kvinnans dag.
en dag där jag sätter på det falska leendet hela dagen lång. Där jag låtsas vara glad att just den här dagen, Internationella kvinnodagen, existerar för att sedan komma hem till min varma säng och önska att denna dag aldrig funnits. där jag önskar att jag kunde vrida tillbaks tiden för att krama dig godnatt.
en kvinna. en tanke. en ideologi
det är helt naturligt att vilja mer saker än vad man faktiskt klarar av. och lika besviken blir du varje gång den där festivalen börjar och du sitter hemma i soffan, varje gång flygbiljetterna blir dyrare och du inte har lyckats köpa en, varje gång du bråkar med din familj och slämmer igen dörren ännu en gång med klumpen, rädslan upp i halsen av att du kanske inte kommer ha råd att flytta hemifrån så fort du fyller 18.
För jag vill rymma till en liten värld där folk är lyckliga (är det naturligt att man ska behöva se Amelie tiotusen tals gånger för att få hoppet tillbaka om att även man själv kan bli sådär lycklig? ) och jag vill leva i den lilla värld med de människor jag älskar.
Har man en familj som bråkar med en varje dag, varje gång man försöker ha ett vettigt samtal så blir det jobbigt efter ett tag. har man vänner som man tappar kontakten med mer och mer för varje dag som går. som känns mest som bekanta när man träffas så blir det jobbigt. tro mig.
Om jag ändå kunde hitta en liten ask med småsaker. med minnen som en gång i tiden varit betydelsefulla saker för någon, ge tillbaks asken för att sedan se den sprudlande lyckan växa inombords på denne någon. Om jag ändå kunde söka svar på betydelselösa men intressanta saker, såsom hur många som får orgasm just nu!
För jag vill rymma till en liten värld där folk är lyckliga (är det naturligt att man ska behöva se Amelie tiotusen tals gånger för att få hoppet tillbaka om att även man själv kan bli sådär lycklig? ) och jag vill leva i den lilla värld med de människor jag älskar.
Har man en familj som bråkar med en varje dag, varje gång man försöker ha ett vettigt samtal så blir det jobbigt efter ett tag. har man vänner som man tappar kontakten med mer och mer för varje dag som går. som känns mest som bekanta när man träffas så blir det jobbigt. tro mig.
Om jag ändå kunde hitta en liten ask med småsaker. med minnen som en gång i tiden varit betydelsefulla saker för någon, ge tillbaks asken för att sedan se den sprudlande lyckan växa inombords på denne någon. Om jag ändå kunde söka svar på betydelselösa men intressanta saker, såsom hur många som får orgasm just nu!