En dos av Red hot + en chili att tugga på.
Come to decide that the things that I tried
Were in my life just to get high on
When I sit alone come get a little known
But I need more than myself this time
För jag finner alltid tiden att gnugga hjärncellerna mot varandra tills det luktar bränt gummi på multimedialektionen.
Det kan inte vara tummen upp hela tiden. är det inte det ena är det alltid det andra.
Kära familjen problematik har nu startat krig med den yngsta dottern, och de är minsann inte rädda för att använda rejäla vapen. Koffeinpiller var ursäkten att förklara krig mot henne den här gången, så fram med kanonerna, handgranaterna och det där geväret.
För koffenpiller går snart över till Amfetamin och utan att vi märker det sitter hon där
skakandes med dendär tomma blicken i ögonen och lukten av smutsigt hår, fimp och intorkad öl. Snart sitter hon där.
Were in my life just to get high on
When I sit alone come get a little known
But I need more than myself this time
För jag finner alltid tiden att gnugga hjärncellerna mot varandra tills det luktar bränt gummi på multimedialektionen.
Det kan inte vara tummen upp hela tiden. är det inte det ena är det alltid det andra.
Kära familjen problematik har nu startat krig med den yngsta dottern, och de är minsann inte rädda för att använda rejäla vapen. Koffeinpiller var ursäkten att förklara krig mot henne den här gången, så fram med kanonerna, handgranaterna och det där geväret.
För koffenpiller går snart över till Amfetamin och utan att vi märker det sitter hon där
skakandes med dendär tomma blicken i ögonen och lukten av smutsigt hår, fimp och intorkad öl. Snart sitter hon där.
Kaffebrus och Lyckopiller.
Här sitter jag ännu en gång med blicken stirrad mot skärmen och känslorna vid handflatan, med vad som känns som tio liter kaffe i kroppen och tusen och åter tusen mattetal i huvudet.
Låt mig applådera och gratulera mig själv för att för första gången tagit tag i matten och pluggat till provet som jag kommer ha imorgon. för Pythagoras sats, topptriangelsatsen & transversalsatsen är några av de saker jag fått gå igenom i mitt huvud flera gånger om för att kunna minnas, och nu. Nu när jag äntligen kan det sitter jag här klockan nollettfemtioåtta på natten och vågar inte ta första steget till den varma sängen. Nej, för jag är rädd att åter igen glömma dessa tal, dessa uträkningar om jag blundar och drömmer mig bort.
Funderingarna kring att spendera en hel natt med Vänner, Scrubs och kanske till och med O.C och ingen sömn alls har varit stora och ju mer klockan tickar, desto mer tror jag att denna natt kommer bli sömnlös.
..och tanken av dendär hemligheten som viskades så tyst i mitt öra idag får mig att le gång på gång. för herregud vad jag tycker om sånna hemligheter.
Låt mig applådera och gratulera mig själv för att för första gången tagit tag i matten och pluggat till provet som jag kommer ha imorgon. för Pythagoras sats, topptriangelsatsen & transversalsatsen är några av de saker jag fått gå igenom i mitt huvud flera gånger om för att kunna minnas, och nu. Nu när jag äntligen kan det sitter jag här klockan nollettfemtioåtta på natten och vågar inte ta första steget till den varma sängen. Nej, för jag är rädd att åter igen glömma dessa tal, dessa uträkningar om jag blundar och drömmer mig bort.
Funderingarna kring att spendera en hel natt med Vänner, Scrubs och kanske till och med O.C och ingen sömn alls har varit stora och ju mer klockan tickar, desto mer tror jag att denna natt kommer bli sömnlös.
..och tanken av dendär hemligheten som viskades så tyst i mitt öra idag får mig att le gång på gång. för herregud vad jag tycker om sånna hemligheter.
Trotsa föräldrarna, le åt verkligheten.
Ännu en gång sitter jag i datasalen med allt utom multimedia i tankarna.
Läraren, med lite för utstående ögon och det oändligt breda leendet går runt som en säkerhetsvakt för att se till att alla jobbar och hoppas hjälpa den som behöver det.
- Läraren, jag vill ha hjälp. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Kanske är det tröttheten som sveper och slukar mina tankar så att jag verkar negativ, kritisk och ganska så tjurig men klockan är bara Tjugoövernio. Då får man vara gnällig.
å andra sidan blir jag ganska glad av Reggae. så med hjälp av Anthony B, Sizzla, Buju Banton, Damian Marley och en himla massa mer försöker jag krydda till det i min tillvaro. I min existens.
Färger. färger hjälper alltid. men efter att min lomokamera blev stulen känns den där hösten med färger. den hösten och vintern som skulle spenderas med kontraster, former och färgrullar ganska så avlägsen (Och ja, jag tjatar mycket om min jädrans lomokamera. men saknaden är himla stor. )
Med rysningarna längs ryggraden och längtan av att ännu en gång kunna skoja och slåss med en viss herre försöker jag tänka positivt. För herregud mina blåmärken håller på att försvinna.
Läraren, med lite för utstående ögon och det oändligt breda leendet går runt som en säkerhetsvakt för att se till att alla jobbar och hoppas hjälpa den som behöver det.
- Läraren, jag vill ha hjälp. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Kanske är det tröttheten som sveper och slukar mina tankar så att jag verkar negativ, kritisk och ganska så tjurig men klockan är bara Tjugoövernio. Då får man vara gnällig.
å andra sidan blir jag ganska glad av Reggae. så med hjälp av Anthony B, Sizzla, Buju Banton, Damian Marley och en himla massa mer försöker jag krydda till det i min tillvaro. I min existens.
Färger. färger hjälper alltid. men efter att min lomokamera blev stulen känns den där hösten med färger. den hösten och vintern som skulle spenderas med kontraster, former och färgrullar ganska så avlägsen (Och ja, jag tjatar mycket om min jädrans lomokamera. men saknaden är himla stor. )
Med rysningarna längs ryggraden och längtan av att ännu en gång kunna skoja och slåss med en viss herre försöker jag tänka positivt. För herregud mina blåmärken håller på att försvinna.
Krigstårar och självmordsbomber.
En lördagkväll, en helg. Den första lördagskvällen på länge jag inte på ett desperat sätt försökte skaffa alkohol och umgänge, kanske till och med Party till det. Istället satt jag i mitt varma rum, med doften av Nag champa rökelser och känslan av att vara lite smått död och ganska söndergråten.
Hur positivt jag försöker tänka finner jag inte de rätta orden, de rätta känslorna för att vara glad. För en kall vind av minusgrader har sugit ur all ork ur min kropp, och jag vet inte hur jag ska göra för att få tillbaks den. Kaffe hjälper inte längre, och inte heller en randig tröja. (För det enda jag kan tänka på är fall jag kommer att ha något, Någon som får mig att le när jag mest behöver det. )
12/11 Fars dag.
ge din far en present han gillar.
kanske den där nya parfymen som luktar så gott?
kanske en skjorta och därtill en elegant slips?
För den som har pengarna och även tillgångarna kan presenten innehålla en dvd, eller varför inte en Tv? Ge din pappa en bil. Visa att du tycker om honom.
För inte ens en blomma gav jag min käre far.
Nej, för när jag vaknade hade familjen redan åkt till kyrkogården. Lämnat de fina blomorna och kanske till och med sörjt lite åt mig.
Toppen förfan, toppen!
Åt helvete med all moral & etikett
Jag har nu fullföljt min sista önskan och tänker andas ut.
jag har klarat mig ut levandes från detta hiskeligt händelösa men ack så händelserika lovet. Jag har, i alla dessa dagar gjort så himla lite samtidigt som det hänt saker jag inte vill lägga en tanke på.
Överkänslig med en dunke endorfiner i handen, de väl utvalda groggarna och en himla bra fyllekompis vid min högersida har jag klarat av bli spottad på, stampad på och sedan klappad på även fast jag inte förtjänat det.
Fall jag minns tillbaka till den händelserika lördagen under lovets slut började hela den dagen med spänning över halloweenfirandet men blev snabbt mindre spänning när jag fått andra tankar i hjärnan.
För du, min käre tjuv har en otroligt bra kamera vid dina händer.
Du har en otroligt bra och även helt spitterny blixt framför dig.
Du har smink som en tjej använder varje dag och knappt kan leva utan
och du har framför allt ansvaret till ett krossat hjärta, ett tårfyllt öga och en flickas förmåga att på så liten tid tappa all hopp och förtroende för mänskligheten.
Kära kamrat. sköt om dig och lev ett lyckligt liv med mina saker.
Låt min kamera och min färgblixt sätta färg i din gråa tillvaro, för det skulle den nämligen göra med min.
Att jag nu efter att jag berättat om den lilla incidenten inte orkar berätta mer om mitt lov är inte helt oväntat. Jag har nämligen förträngt alltihop. Allt är svart. Allt är borta.
Nervös och rädd är jag för vad som kan hända imorgon, eller snarare om några timmar.
Kanske kommer min värld förgyllas av lycka och även utan en färgblixt få lite färg i sig?
Kanske kommer den stampas på, krossas och helt enkelt förstöras så att jag blir en bitter människa?
vi får se.
jag har klarat mig ut levandes från detta hiskeligt händelösa men ack så händelserika lovet. Jag har, i alla dessa dagar gjort så himla lite samtidigt som det hänt saker jag inte vill lägga en tanke på.
Överkänslig med en dunke endorfiner i handen, de väl utvalda groggarna och en himla bra fyllekompis vid min högersida har jag klarat av bli spottad på, stampad på och sedan klappad på även fast jag inte förtjänat det.
Fall jag minns tillbaka till den händelserika lördagen under lovets slut började hela den dagen med spänning över halloweenfirandet men blev snabbt mindre spänning när jag fått andra tankar i hjärnan.
För du, min käre tjuv har en otroligt bra kamera vid dina händer.
Du har en otroligt bra och även helt spitterny blixt framför dig.
Du har smink som en tjej använder varje dag och knappt kan leva utan
och du har framför allt ansvaret till ett krossat hjärta, ett tårfyllt öga och en flickas förmåga att på så liten tid tappa all hopp och förtroende för mänskligheten.
Kära kamrat. sköt om dig och lev ett lyckligt liv med mina saker.
Låt min kamera och min färgblixt sätta färg i din gråa tillvaro, för det skulle den nämligen göra med min.
__________________________________________________________________________________
Att jag nu efter att jag berättat om den lilla incidenten inte orkar berätta mer om mitt lov är inte helt oväntat. Jag har nämligen förträngt alltihop. Allt är svart. Allt är borta.
Nervös och rädd är jag för vad som kan hända imorgon, eller snarare om några timmar.
Kanske kommer min värld förgyllas av lycka och även utan en färgblixt få lite färg i sig?
Kanske kommer den stampas på, krossas och helt enkelt förstöras så att jag blir en bitter människa?
vi får se.