en impulsresa, två storstäder och en lomokamera.
sportlovet kan vara ett ganska tragiskt lov.
man sover extra länge, kanske till klockanfem på eftermiddagen och sedan är kvällen framme. Kanske orkar man ringa den där kompisen för att se fall det händer något på kvällen, så att man kan supa skallen av sig och sedan däcka på en obekväm plats. kanske gråta lite, eller helt enkelt vara vild och glad hela natten lång.
Välkommen till Skenelandet.
Vi packade våra små väskor så fort vi bara kunde och tog en buss till Stockholm över helgen för att sedan åka vidare till London.
Och där satt man. i en etta på Mariatorget och spelade xbox hela natten lång.
åkte till kulturhuset på morgonen för att se Sally Mann utställningen -och herregud den där kvinnan kan! tog en promenad till gamla stan för att sedan kunna peka åt ett annat håll och gå vidare. Det var kallt, tårna var frusna men det var värt det. för vi var i en storstad, med människor. med alkoholisten runt hörnet och med en 7-eleven som är öppet dygnet runt. Vi kunde inte stanna i huvudstaden för länge så vi åkte vidare och efter ett tvåtimmarsflyg var vi framme.
tolvmiljoner människor, en brittisk dialekt och en starbucks i varenda gatuhörn.
vi tog dubbeldäckaren till Uptown park för att lämna av väskorna för att sedan utforska storstaden. Fish & chips, musikaffärer, camden market och billig alkohol var vad som stod på schemat. En Virgin store fanns alltid till hands när alla andra affärer var stängda.
För en våning med filmer, en våning med musik, en våning med instrument och café, en kamera, en storstad och mest av allt en kärlek (Mannen som kramar om mig på natten och pussar mig på dagen ) är ungefär allt jag behöver.
man sover extra länge, kanske till klockanfem på eftermiddagen och sedan är kvällen framme. Kanske orkar man ringa den där kompisen för att se fall det händer något på kvällen, så att man kan supa skallen av sig och sedan däcka på en obekväm plats. kanske gråta lite, eller helt enkelt vara vild och glad hela natten lång.
Välkommen till Skenelandet.
Vi packade våra små väskor så fort vi bara kunde och tog en buss till Stockholm över helgen för att sedan åka vidare till London.
Och där satt man. i en etta på Mariatorget och spelade xbox hela natten lång.
åkte till kulturhuset på morgonen för att se Sally Mann utställningen -och herregud den där kvinnan kan! tog en promenad till gamla stan för att sedan kunna peka åt ett annat håll och gå vidare. Det var kallt, tårna var frusna men det var värt det. för vi var i en storstad, med människor. med alkoholisten runt hörnet och med en 7-eleven som är öppet dygnet runt. Vi kunde inte stanna i huvudstaden för länge så vi åkte vidare och efter ett tvåtimmarsflyg var vi framme.
tolvmiljoner människor, en brittisk dialekt och en starbucks i varenda gatuhörn.
vi tog dubbeldäckaren till Uptown park för att lämna av väskorna för att sedan utforska storstaden. Fish & chips, musikaffärer, camden market och billig alkohol var vad som stod på schemat. En Virgin store fanns alltid till hands när alla andra affärer var stängda.
För en våning med filmer, en våning med musik, en våning med instrument och café, en kamera, en storstad och mest av allt en kärlek (Mannen som kramar om mig på natten och pussar mig på dagen ) är ungefär allt jag behöver.
En dunderkärlek, en värld som inte går att rädda.
så mycket tankar, så mycket känslor men herregud vilken tid och kraft det tar att skriva ner dom på ett litet papper. för jag kan inte hitta de rätta orden, de rätta bokstäverna eller ens en liten konsonant som kan beskriva vad jag känner. Orden blandas ihop och meningarna förvrängs.
efter tionde försöket, kanske till och med elfte så kommer jag fram till att jag har kännt allt möjligt och lite till.
Denna frånvaro som gjort mina vänner till endast bekanta, kan jag inte ens börja att beskriva. denna saknaden och tomhetskänslan som har varit så fruktansvärt stark den senaste tiden kan jag inte få ur mina tankar.
och kärleken. kärleken är det enda som kan få mig att le en måndagseftermiddag när humöret är som värst. kärleken kan få mig att glömma att folk existerar och att de en gång existerat. Det kan få mig att glömma att jag har varit frånvarande och det kan framförallt få mig att glömma sorgen och längtan av att ha tillbaka min käre far och istället kan det få mig att prata minnen om honom. Glada minnen.
efter tionde försöket, kanske till och med elfte så kommer jag fram till att jag har kännt allt möjligt och lite till.
Denna frånvaro som gjort mina vänner till endast bekanta, kan jag inte ens börja att beskriva. denna saknaden och tomhetskänslan som har varit så fruktansvärt stark den senaste tiden kan jag inte få ur mina tankar.
och kärleken. kärleken är det enda som kan få mig att le en måndagseftermiddag när humöret är som värst. kärleken kan få mig att glömma att folk existerar och att de en gång existerat. Det kan få mig att glömma att jag har varit frånvarande och det kan framförallt få mig att glömma sorgen och längtan av att ha tillbaka min käre far och istället kan det få mig att prata minnen om honom. Glada minnen.