En dunderkärlek, en värld som inte går att rädda.
så mycket tankar, så mycket känslor men herregud vilken tid och kraft det tar att skriva ner dom på ett litet papper. för jag kan inte hitta de rätta orden, de rätta bokstäverna eller ens en liten konsonant som kan beskriva vad jag känner. Orden blandas ihop och meningarna förvrängs.
efter tionde försöket, kanske till och med elfte så kommer jag fram till att jag har kännt allt möjligt och lite till.
Denna frånvaro som gjort mina vänner till endast bekanta, kan jag inte ens börja att beskriva. denna saknaden och tomhetskänslan som har varit så fruktansvärt stark den senaste tiden kan jag inte få ur mina tankar.
och kärleken. kärleken är det enda som kan få mig att le en måndagseftermiddag när humöret är som värst. kärleken kan få mig att glömma att folk existerar och att de en gång existerat. Det kan få mig att glömma att jag har varit frånvarande och det kan framförallt få mig att glömma sorgen och längtan av att ha tillbaka min käre far och istället kan det få mig att prata minnen om honom. Glada minnen.
efter tionde försöket, kanske till och med elfte så kommer jag fram till att jag har kännt allt möjligt och lite till.
Denna frånvaro som gjort mina vänner till endast bekanta, kan jag inte ens börja att beskriva. denna saknaden och tomhetskänslan som har varit så fruktansvärt stark den senaste tiden kan jag inte få ur mina tankar.
och kärleken. kärleken är det enda som kan få mig att le en måndagseftermiddag när humöret är som värst. kärleken kan få mig att glömma att folk existerar och att de en gång existerat. Det kan få mig att glömma att jag har varit frånvarande och det kan framförallt få mig att glömma sorgen och längtan av att ha tillbaka min käre far och istället kan det få mig att prata minnen om honom. Glada minnen.
Kommentarer
Trackback