en övertraumatiserad ADHD unge och en skev tomtefar.
Du vet när man drömmer att det har hänt någon någonting hemskt. dom sekunderna av desperation när man vaknar innan man inser att det bara var en dröm. dom sekunderna med tårfyllda ögon som vävs in i en enorm lycka när man förstår att den personen lever och mår bra. en explosion av rädsla och förtvivlan som sakta övergår till gränslös glädje.
Men tänk om allt går snett. tänk om man vaknar en julaftonsmorgon med tårfyllda ögon, utan att den där lyckan når fram till en? för jag drömde att han dog, och när jag vaknade insåg jag att jag inte kunde känna den sprudlande glädjen, för han är verkligen borta.
(...ännu en gång fick jag känna sorgen,
förskräckelsen och minst sagt förkrosselsen.
jag fick återuppleva det jag helst vill glömma.
jag fick återuppleva det jag i snart fem år försökt förtränga. )