Kvinna på gränsen till ett nervsammanbrott.
vakna - göra iordning mig - dricka kaffe - mp3 och Off we go till tåget.
men inte idag.
För jag tog första steget utanför dörren och PANG svepte en vind med hopplöshet, trötthet och en hejdundrande onödig och minst sagt obehaglig känsla förbi både ansikte, kropp och själ.
jag gick hem med små, små och tysta steg så att inte mitt samvete skulle höra
fejkade en huvudvärk, och så var jag sjukanmäld från skolan.
Sedan började min lediga dag:
Sova var helt uteslutet eftersom jag hade hunnit dricka morgonkaffet innan jag bestämde mig för att vara sjuk, så jag började se på Desperate housewives.
och vad har jag gjort tills nyligen? jo, kollat på Desperate housewives. För tiden bara rinner iväg och man glömmer dessa onödiga gröna små känslogubbar man har inom sig när man kollar på Desperate housewives.
Då är det bara dessa desperata kvinnors liv det gäller om, inget annat.
Jag kunde ha utnyttjat dagen med att vara duktig och göra läxor
men blev det något med läxorna? -Nej!
ligger jag fortfarande efter i matten? -Ja!
har jag börjat på reportaget? -Nej!
orkar jag ta tag i mitt liv och göra något av detta nu? -Nej, det är försent!
Så, med den här hälsningen tackar jag alla er som lät mig ta upp er tid i någon minut (hoppas jag inte hindrade er att göra läxor.)
för nu ska jag nämligen se på Desperate housewives.
hejdå.
men inte idag.
För jag tog första steget utanför dörren och PANG svepte en vind med hopplöshet, trötthet och en hejdundrande onödig och minst sagt obehaglig känsla förbi både ansikte, kropp och själ.
jag gick hem med små, små och tysta steg så att inte mitt samvete skulle höra
fejkade en huvudvärk, och så var jag sjukanmäld från skolan.
Sedan började min lediga dag:
Sova var helt uteslutet eftersom jag hade hunnit dricka morgonkaffet innan jag bestämde mig för att vara sjuk, så jag började se på Desperate housewives.
och vad har jag gjort tills nyligen? jo, kollat på Desperate housewives. För tiden bara rinner iväg och man glömmer dessa onödiga gröna små känslogubbar man har inom sig när man kollar på Desperate housewives.
Då är det bara dessa desperata kvinnors liv det gäller om, inget annat.
Jag kunde ha utnyttjat dagen med att vara duktig och göra läxor
men blev det något med läxorna? -Nej!
ligger jag fortfarande efter i matten? -Ja!
har jag börjat på reportaget? -Nej!
orkar jag ta tag i mitt liv och göra något av detta nu? -Nej, det är försent!
Så, med den här hälsningen tackar jag alla er som lät mig ta upp er tid i någon minut (hoppas jag inte hindrade er att göra läxor.)
för nu ska jag nämligen se på Desperate housewives.
hejdå.
Kommentarer
Trackback